Del 19, 7 november 1520
Den tredje festdagen – ”när allt var som lustigast” – tar kröningsfesten plötsligt en dramatisk vändning. Kung Kristian påbjuder att gästerna ska samlas i slottets stora sal. Slottets portar stängs. När alla samlats framträder ärkebiskop Gustav Trolle och lägger fram svåra anklagelser mot den döde Sten Sture och hans anhängare, varav många är närvarande. Ärkebiskopen vill ha kompensation för de oförrätter som begicks mot honom allt sedan 1517 när hans borg Almare-Stäket invaderades och revs av stureanhängarna. Och för hur han själv sattes i fängelse, trots att han var landets ärkebiskop utsedd och godkänd av påven. Han menar därför att de som är skyldiga till detta har begått ett mycket allvarligt brott – kätteri! Detta straffades med döden på medeltiden.
Kristina Gyllenstierna presenterar då till sitt försvar det rådsprotokoll från 1517 som visar hur hela rådet gemensamt stod bakom detta beslut. Det var inte bara hennes avlidne man Sten Sture som stod bakom detta. Protokollet kommer istället användas mot alla vars sigill finns på dokumentet. Biskop Brask i Linköping klarar sig dock undan genom att peka på en lapp instucken under hans sigill med texten ”härtill är jag nöjd och tvungen” – därmed vårt ord brasklapp.
Mötet och anklagelserna fortsätter till långt in på kvällen. Då förs de anklagade till tornet där de fängslas. Nästa dag ska det avgöras om upprorsmännen är kättare. Alla de fängslade inser att deras liv nu är i fara…