Del 23, November 1520
Vad hände sen?
Stockholm tvingas efter blodbadet att uppleva fortsatta veckor av terror. Kungens skotska legoknektar plundrar och sätter skräck i staden i flera veckor. Didrik Slagheck blir landets främste styresman och ny biskop i Skara. Stockholmarna måste under honom lämna in alla sina värjor och harnesk.
Kung Kristian lämnar Stockholm i början av december för att landvägen återvända till Danmark. Det blir ett återåg fullt av avrättningar och smärre blodbad i Söderköping, Linköping, Vadstena, Jönköping och Småland. Kända och okända stureanhängare avrättas sida vid sida med munkar och oskyldiga barn. Kristian får nu namnet Tyrann i Sverige.
Väl tillbaka i Danmark hopar sig problemen över honom. Påven är förfärad över att kungen har avrättat två biskopar och skickar ett ombud till Danmark. Kungen hävdar sin oskuld och skyller på Didrik Slagheck som bränns på bål i Köpenhamn 1522.
Kung Kristian avsätts som dansk kung redan år 1523 och tvingas gå i landsflykt. Efter ett misslyckat försök att återta makten 1531 får han tillbringa många år i fängelse innan han dör 1559.
Gustav Trolle hinner vara ärkebiskop i ett år efter blodbadet innan han måste fly till Danmark från ett belägrat Stockholm i slutet av 1521. Där kommer han att stanna och fortsätta att kämpa för Kristians sak. 1534 blir han biskop i Odense, men skadas dödligt följande år i slaget vid Öxnebjerg och dör några veckor senare.
I Sverige är Sturepartiet och det organiserade unionsmotståndet är slaget i spillror. På Katarinaberget grävs resterna av de brända liken från blodbadet ned. Sturetiden är slut. På platsen på Katarina kyrkogård står idag en minnessten över motståndsledaren Sten Sture den yngre, se bild. Unionens dagar är dock räknade, men det kommer att bli under en annan ledare som Sverige till slut bryter sig loss. Och stridigheterna mellan Sverige och Danmark kommer att fortsätta i nära 300 år innan grannländerna till slut uppnår något som liknar grannsämja in på 1800-talet.
Men nu skriver vi ännu bara november 1520. På Räfsnäs gård vid Mariefred sitter den 24-årige ynglingen Gustav Eriksson – han som inte litade på kung Kristian och därför inte följde med till kröningsfesten. Han får i mitten av november bud om att både hans far och hans systers man är avrättade i blodbadet. Släktens gårdar är indragna. Själv är han efterlyst. Gustav inser att hans liv är i fara och att ingen finns kvar som kommer att leda motståndet mot unionen…
Fortsättning följer i Gustav Vasas äventyr i Dalarna.